Kapitel 15 - Ute i skogen

Det bankade på dörren och Hugo vaknade med ett ryck! Vem var det som bultade på dörren mitt i natten så här? Hugo och Hulda hade halvlegat på soffan och pratat om sina planer och förväntningar och om livet helt allmänt och båda hade slumrat in. Nu tittade de på varann en stund innan de förstod att det var deras utedörr som någon bankade på. Det innebar att det troligen var någon utomstående tomte som hade akut behov av hjälp. Hulda störtade först mot dörren, följd av den något långsammare Hugo. Utanför stod en andfådd Sture Skogstomte. Han avbjöd hastigt, när de bad honom att stiga in i värmen, eftersom han hade väldigt bråttom. Räven Mickla hade fastnat i en fälla ganska långt in i skogen och han behövde hjälp. Eftersom de var den enda skogstomtefamiljen i den här skogen kunde han inte göra något annat än att ta Sara med sig, men de kunde inte lämna barnen ensamma när de låg och sov. Hulda och Hugo rusade hastigt efter sina kappor och sprang sedan ner till skogstomtefamiljens hus tillsammans med Sten. Sara var redan klar att ge sig av med en stor ryggsäck full med bandage, näring och annat som hon kunde tänkas behöva åt Mickla. Hugo och Hulda vinkade åt skogstomtarna då de sprang iväg ut i den mörka skogen.
'Hoppas att de hittar Mickla snabbt', sa Hulda oroligt. Hugo gav henne en tröstande kram och konstaterade att Sture var en av de skickligaste spårartomtar han någonsin träffat och Saga var en av de bästa läketomtar, så det skulle nog gå bra. Det var inte mycket mer de kunde göra än vänta nu. Barnen sov sött i sina bäddar och Hugo plockade fram en stickning. Efter att Hulda tittat på en stund när Hugo stickade gick Hulda ut i vedförrådet, hämtade en bit barn och började snida en barkbåt.
Första gången de hade plockat fram sina fritidsarbeten hade de fnissat åt varann. Även bland tomtar brukar det oftast vara så att de manliga tomtarna håller på träsniderier och de kvinnliga tomtarna med garn och tyger. Hugo gillade inte knivar. Han hade skurit sig flera gånger när han skulle tillverka sin dörr och trappa. Som tur behövdes det inte så mycket kniv till sånt, utan mera såg, hammare och slipsten. De var han duktig på att använda, men inte kniv. Hulda igen, hon var en mästare på kniv. Hon kunde snida med den riktigt otroliga detaljer som Hugo aldrig kunnat tro att man kunde åstadomma med en kniv! Däremot ogillade hon starkt garn. Hon var en alltför rastlös tomte för att någonsin ens kunnat lära sig sticka och virka ordentligt. Garn bara trasslade ihop sig och blev tovigt och jobbigt. Väva kunde hon och sy var hon riktigt duktig på, men inte garn. Hugo däremot, han stickade gärna! Han hade upptäckt till sin stora förtjusning att det fanns stora garnförråd i huset, eftersom familjens mamma också nästan alltid satt med en stickning i handen.
Medan de väntade  satt de och pratade om hur roligt familjens dotter hade haft med en kompis över natten. Flickorna hade fnissat långt in på natten men somnat sedan så sött tillsammans. Tomtarna tyckte det var så roligt med liv och rörelse i huset. Dessutom hade de fått brev av båda flickorna och hade som tur hunnit svara och lämna en liten present åt båda flickorna innan Sture hade kommit och hämtat dem.
Det var långt in på eftermiddagen då Sture och Sara kom tillbaka. Mickla hade klarat sig, fastän hon hade haft ett djupt sår i tassen som höll på redan att bli inflammerat. Som tur hade Sara varit med och vetat direkt hur man sköter om ett sådant sår. De hade lagt bandage om tassen och lugnat ner Mickla och bett henne komma via deras hus om det inte blev bättre inom ett par dagar. Mickla hade tacksamt sprungit iväg med den yviga svansen viftande.
Sten och Stina hade blivit överlyckliga när de vaknat och hittat Hugo och Hulda hemma hos sig. De hade lekt och spelat brädspel hela dagen och efter att ha fått agera häst åt tvillingarna hela dagen drog båda Hustomtarna en vemodig suck av lättnad när de skulle gen sig hem igen.

Kapitla 14 - Lilla jul

Äntligen hade de fått sätta igång med julkalendern! Hugo och Hulda har samlat hela året på smågrejer som familjens dotter skulle gilla. Tillsammans paketerade de in en stor fin silverglittrande bok med jultema. Hulda hade läst boken i förväg och berättade ivrigt åt Hugo vad den handlade om och hur mycket hon hade gillat att läsa den. Hugo ställde sig först lite tvekande om de kunde ge en bok som hade tillhört någon annan flicka, som nu redan var vuxen och inte ville ha boken mera, men Hulda hade visst följt med på tomtenätet att återbruk var dagens stora samtalsämne och tyckte att det passade bara bra att ge en begagnad bok! Inte hade den ju något fel i sig bara för att någon annan läst den tidigare?
De enades till slut, eftersom det ju var en fin bok de hade hittat, och Hugo var också övertygad att dottern skulle gilla boken. Paketet blev fint och Hugo skrev ett kort brev åt dottern. Dessutom lade de med paketet en godbit åt båda katterna och hunden som dottern kunde dela ut på dagen.
Hulda hade varit hela dagen i det andra huset och tittat till en av Kurr Randsvans ungar som hade stukat svansen. Hon hade trallat hela dagen åt ekorrungen "Ekorr'n satt i granen..." och han hade till slut hittat på att kalla sig för Talle Sångsvans. Hos ekorrarna är det ekorren själv som hittar på sitt namn när tiden är mogen. Han hade fått en stor kram av en stolt Hulda.
Hugo igen hade hjälpt en liten blåmes som hade flugit mot ett fönster och hade fått så ont i nacken. Han hade använt lite magi för att hjälpa försträckningen att helas, så att fågeln kunde flyga på vanligt sätt igen. Han hade först påminnt henne om att se sig noga för var hon flyger och berättat åt henne att det fanns frön och nötter i mathuset brevid huset. Hon hade glatt flaxat iväg till sina vänner som oroligt hade följt med på avstånd. Tillsammans hade fåglarna flugit iväg till mathuset och mumsat sig mätta.
 Nu satte sig tomtarna och berättade för varann om dagens äventyr. Hugo hade hämtat lite pepparkaksdeg och de var båda först ense om att det nästan var ännu godare med deg än färdiga pepparkakor, tills Hulda påminde Hugo om hur mumsiga pepparkakorna som dottern hämtat åt dem, med kristyr och silverkulor och hjärtan, och då ändrade båda åsikt till att pepparkaksdeg var godare än vanliga pepparkakor, men dekorerade pepparkakor var godare än deg.